Våfflor - en dramatisk historia
Nu smäller det för fullt utanför, jag är sjuk - på självaste nyårsdagen, vilket innebär att jag oftast sover. På senaste tiden har jag tittat lite på TV i omväxling med att sova. Men det var inte alls det jag kom för att berätta idag. Nejnej, jag är här för något helt annat. Jo sörrni.. jag har precis ätit 5 våfflor. Mmm, preeciss.. Observera, fokusera och läs detta mycket noga. 5.. små.. våfflor..! Och nu. Till det riktigt stora mysteriumet... Varför just 5? Jo, det ska jag minsan berätta...
Nu när jag är sjuk så äter jag nästan inget - har ingen lust, orkar inte, vill inte, mat äcklar mig just nu osv. Mammsen min har försökt få mig att äta i 3 dagar - men jag har ingen lust, orkar inte, vill inte, mat äcklar mig just nu... ja, ni ser mönstret. Nej iaf så brukar hon fråga vad jag vill ha, och jag svarar alltid inget. Men idag så svarade jag att jag ville ha våfflor, eftersom jag hade tittat på Scrubs, och JD smaskade våfflor som såg oootroligt goda ut. Lilla söta mammsen fick alltså leta upp ett recept på våffelsmet och ställa sig och grädda våfflor. Då, som ett åsknedslag träffade marken - pang! Det slog oss att vi inte hade någon sylt.. vi hade inte (no, nada, finito, keine..) någon sylt. Vad gör mamma? Jamen hon börjar göra sylt såklart!
Okej, nu är vi nästan framme till varför jag åt 5 stycken. Jo, mamma sa - med precis de här orden; "Nu får du inte bara äta 2 våfflor...." eftersom hon tyckte att det hade varit onödigt att ha stått och gjort sylt utan att någon som äter upp den. Visst förstog jag. Men skrattretande tyckte jag i alla fall. Ni förstår, i vanliga fall så klämmer jag i mig 2 våfflor på 30 sekunder "... Du måste minst äta 4." Haha, jag trodde jag skulle dö! Fyra? Fyyyra? Haha, det är ju lika mycket som spädbarn äter. Jag kunde bara inte hålla flinet tillbaka. Hehe, det är ju nästan så man blir tårögd. Fyyra? Hehehe.. Seriöst, det är ju.. Äsch, tillbaka till berättelsen.. Ja, okej. Nu fattar ni väl att jag var tvungen att visa vad jag gick för? Jag kunde ju inte låta henne tro att jag var en vekling, eller hur? Jag var ingen vekling. Speciellt en som inte pallar att äta mer än 4 våfflor.
Svaret på ovanstående frågor är i ordning är; 1 "Ja", 2 "Nej" och slutligen 3 "INSTÄMMER TOTALT!". Tredje var ju ingen fråga, snarare ett påstående.. Håll i er nu - för här kommer det riktigt lustiga.. Jag var redan mätt efter 2 stycken. Jag menar.. what?! Mig=matvrak, matvrak=mig. Jag kan äta 3 gånger så mycket och ändå ha rum kvar i kistan. Skumt va? Det är en skam för jordens livsnjutare, en skam för all världens mat. Men jag kämpade för matens rätt! Kämpade för våfflorna! Och där folks, där har ni sagan om varför Linnea, 31/12 - 2009, var tvungen att offra sig och äta 5 våfflor. Allt för den bittra stolthetens skull...