Anorexi Nervosa, Nervös Aptitlöshet
Jag satt och surfade runt och lyckades efter ett tag komma in på ätstörningar, den idealbild samhället har skapat, kropparna alla strävar efter. Så jag satte mig ett extra tag för att rikitgt analysera anorexia, en ätstörning då den sjuka är livsrädd för att gå upp i vikt, vilket leder till självsvält. Även den som väget alldeles för lite uppfattar sig själv som överviktig. Ätandet leder för det mesta till en stor ångest hos personen med de svåra ätstörningen.
Anorexi Nervosa är, tillsammans med bulimi, en av de två vanligaste ätstörningarna hos unga människor. Anorexia leder till att kroppens fettdepåer töms - muskler förtvinas, och hjärnan som till mestadels är uppbyggd av fett minskar. I vissa fall skadas hjärnan så pass att det är jämförbart med alkoholskador. Hjärtat blir lidande, och anorektiker har en relativt stor risk att drabbas av hjärtattacker. Tänderna blir lidande eftersom kroppen inte får tillräckligt med kalk och kalcium. Ibland självframkallas också kräkning, vilket fräter sönder tänderna.
En stor andel av de drabbade dör. Anorexia nervosa antas vara den psykiska sjukdom med allra högst dödlighet i procent, ca. 10%-20% av alla som någonsin insjuknar avlider förr eller senare - antingen av sjukdomen i sig, eller av något indirekt relaterat till sjukdomen (till exempel självmord pga. depression). Hos de med den kroniska formen av sjukdomen blir livslängden förkortad pga det stora slitage kroppen utsatts för.
Hur kan vi göra detta mot oss själva? Nej, hur kan samhället göra detta mot oss? Och hur, först och främst, kan vi acceptera detta? Ingen kan rå för att de blir sjuka. INGEN. Vem som helst, var som helst, har risken för att drabbas av ätstörningar. Grejen är den att urvalet som blir sjuka blir det bara inte av ingenting. Det som ligger bakom kan vara något så enkelt som en stressad miljö, en personlig kris eller för höga krav - mot sig själv eller de vi har runt om oss. Långsamt låter dessa småsaker hjulet rulla igång, och ju mer det får snurra och ta fart - desto svårare blir det att stoppa det.
Nu vill jag bara fråga. Vilka är det egentligen vi ser upp till? Bovarna bakom det hela är brudar som Britney Spears och Carolina Gynning. De perfekta stereotyperna. Dessa är dagens "superheroes". De som kan äta en hel chokladkaka utan att gå upp ett gram i vikt.
Tolka inte det här på fel sätt nu, men jag kan på något sätt inte sluta fascineras av hur våra hjärnor kan påverka vårt fysiska välbehag såå mycket! Det är fel, det är galet, det är rent ut sagt skrämmande. Vem som helst kan falla in i ätstörningarnas fasta grepp, men vem som helst kan också göra världen ett jävligt mycket lättare ställe att leva i. Hjälpa varandra. Uppskatta varandra. Sluta se på varandra som objekt, och börjar tänka på varandra som människor.
Anorexi Nervosa är, tillsammans med bulimi, en av de två vanligaste ätstörningarna hos unga människor. Anorexia leder till att kroppens fettdepåer töms - muskler förtvinas, och hjärnan som till mestadels är uppbyggd av fett minskar. I vissa fall skadas hjärnan så pass att det är jämförbart med alkoholskador. Hjärtat blir lidande, och anorektiker har en relativt stor risk att drabbas av hjärtattacker. Tänderna blir lidande eftersom kroppen inte får tillräckligt med kalk och kalcium. Ibland självframkallas också kräkning, vilket fräter sönder tänderna.
En stor andel av de drabbade dör. Anorexia nervosa antas vara den psykiska sjukdom med allra högst dödlighet i procent, ca. 10%-20% av alla som någonsin insjuknar avlider förr eller senare - antingen av sjukdomen i sig, eller av något indirekt relaterat till sjukdomen (till exempel självmord pga. depression). Hos de med den kroniska formen av sjukdomen blir livslängden förkortad pga det stora slitage kroppen utsatts för.
Hur kan vi göra detta mot oss själva? Nej, hur kan samhället göra detta mot oss? Och hur, först och främst, kan vi acceptera detta? Ingen kan rå för att de blir sjuka. INGEN. Vem som helst, var som helst, har risken för att drabbas av ätstörningar. Grejen är den att urvalet som blir sjuka blir det bara inte av ingenting. Det som ligger bakom kan vara något så enkelt som en stressad miljö, en personlig kris eller för höga krav - mot sig själv eller de vi har runt om oss. Långsamt låter dessa småsaker hjulet rulla igång, och ju mer det får snurra och ta fart - desto svårare blir det att stoppa det.
Nu vill jag bara fråga. Vilka är det egentligen vi ser upp till? Bovarna bakom det hela är brudar som Britney Spears och Carolina Gynning. De perfekta stereotyperna. Dessa är dagens "superheroes". De som kan äta en hel chokladkaka utan att gå upp ett gram i vikt.
Tolka inte det här på fel sätt nu, men jag kan på något sätt inte sluta fascineras av hur våra hjärnor kan påverka vårt fysiska välbehag såå mycket! Det är fel, det är galet, det är rent ut sagt skrämmande. Vem som helst kan falla in i ätstörningarnas fasta grepp, men vem som helst kan också göra världen ett jävligt mycket lättare ställe att leva i. Hjälpa varandra. Uppskatta varandra. Sluta se på varandra som objekt, och börjar tänka på varandra som människor.
Jag sökta runt på bilder och hittade den här. En återspegling av hur en anorektiker ser på sig själva. På något sätt kan jag inte sluta förtrollas av det här. Den här bilden berör mig på alla möjliga sätt. Jag kan inte titta på den utan att känna en djup medkänsla för stackars flickan.
Kommentarer
Trackback
