Min fransman till stalker
Han kommer fram till ingången, öppnar dörren och... Vad gör människan? Åh, nej... han håller upp porten. Och nu väntar han på att jag ska komma ikapp. Vad var det med honom? Detta börjar bli obehagligt.
När jag kommer fram mumlar jag ett svagt tack, och han ger mig ett stoort leende. "Ladies always comes first!" Ojoj, den här killen var alltså inte svensk. Han håller ögonkontakten och det tar ett tag innan jag förstår att han vill att jag ska svara. Det blir ett enkelt "Oh, i didn't know you spoke english. Thanks."
Hur som helst, påvägen ner för trapporna och genom korridoren så börjar vi prata. Det visar sig att snubben är i 25-års åldern, kommer från Frankrike och precis har flyttat till Sverige. Nu är han i simhallen för att gymma. När vi nästan är framme så säger han; "Are you a swimmer? I mean, are you here to swim?" Jag svarar att det stämde ganska bra. Och det är nu det blir riktigt läskigt. "Yeah. I have seen you swim. You're really good."
WAAH! Jag vet precis hur det står till med den här killen. Han är sinnessjuk. Han är min stalker. Han kommer döda mig. Gå snabbare Linnea, gå snabbare. När han fastnar i en grind ser jag min chans, jag ser till att skynda mig därifrån. Medan jag väl gör det börjar jag tänka... Var, när och hur exakt har han sett mig? Och hur satan kan han känna igen mig?
Nu när jag tänker på det var jag ju bra dum som inte bara ställde de frågorna till honom. Idiöt! Det är inte varje dag man får chansen att prata med en skapligt snygg fransman...