Hej sötnöt!
Tittar du ofta in här eller?

Jag är en vanlig Stockholms-tjej i mina bästa år som är jävligt rapp i munnen och har otroligt torr humor. Ja, och så är jag ett stort träningsfreak och är allmänt sockerberoende.

Vad skrivs det om här då? Ja, det är en bedömningsfråga. Kort och gott, letar ni efter en fisförnäm blogg så har ni helt klart knappat in fel address i sökmotorn. För här skrivs det inte för att tillfredställa andra. Nej, i den här bloggen kan du läsa om allt som försiggår i folks huvuden, men som uppenbarligen är alldeles för ofina för att människor faktiskt ska samla till sig en skopa med mod och faktiskt säga det högt.

Ska man sätta en etikett på det hela kan vi kalla den här bloggkarusellen för Det Osagda. Men oroa eder icke. Ingen fara, ingen fara. Jag är ju här för att göra det åt er hur som helst, charmknutte som jag är. Tycker jag det är smart? Mycket tveksamt. Tycker jag att någon behöver ta till sig jobbet och få ut tankarna ur folks huvuden och lägga korten på bordet? Det kan ni hoppa upp och klappa er på. Ni kan ju alltid ge det hela en chans och se om det här är något att ha. Annars är du varmt välkommen att gå in på facebook eller vad ni galna tonåringar gör nu för tiden.

Ni kan höra av er till mig genom min mail

[email protected].



*Alla filer från denna sida är personliga och kan polisanmälas vid kopiering*



"När du tittar på dina båda tassar, behöver du bara bestämma dig för vilken som är den högra, sedan kan du vara säker på att den andra är den vänstra." //Nalle Puh



"Jag är beredd att medge att jag inte alltid har rätt, med jag har heller aldrig fel." //Samuel Goldwyn



"Antag att du är en idiot. Och antag att du är med i regeringen. Nej, nu upprepade jag mig." //Mark Twain



"Dom vill ge oss en tredjedel av intäkterna, men vi sa att vi ska ha minst en fjärdedel." //Ingemar Johansson



"De flesta lögner om blondiner är falska"



"Var sjutton ligger det där Australien egentligen?" //Britney Spears



"Mina föräldrar har alltid varit där för mig. Enda sedan jag var ungefär sju." //David Beckham



"Allt du säger skall vara sant, men du behöver inte säga allt som är sant." //Göran Persson



"Vi ska inte gnälla över de höga skatterna, utan glädjas åt att de är lägre idag än de någonsin kommer att bli." //Erik Lundberg



"Att vara vacker är som att gå på tunn is. Det leder till stor osäkerhet." //Viveca Lindfors



"Ju mer jag tänker på saken, dess tydligare tycks det mig att livet är till helt enkelt för att levas." //Goethe



Lyckan är likt en parfym; vi kan inte stänka den på en annan utan att ett par droppar faller på oss själva." //William Shakespeare



Den unga söta blondinen blev irriterad när taxichauffören inte kunde växla hennes hundralapp och utbrast: Men, vad i allsin dar har du då växellådan till!?



"Kärleken och sorgen är tvillingsystrar." //Blacklock



"En kompromiss är konsten att dela en kaka på ett sånt sätt att var och en tror att han har fått den största biten." //Ludwig Erhard



"Det är mänskligt att tänka vist och handla dåraktigt." //Anatole France



"En riktig vän är en som träder in när övriga världen träder ut." //Walter Winchell



"Rökare är också människor, fast inte så länge." //Gertrud Wallin



"Jag har sex lås på min dörr, alla på en rad. När jag går ut låser jag vartannat lås, för när tjuven står där och dyrkar alla mina lås så kan jag vara säker på att han alltid låser tre utav dem." //Elayne Boosler



"Vi lever i en värld där saft innehåller konstgjorda smakämnen och möbelpolish innehåller riktig citron." //Okänd



"Förr tyckte jag att jag hade svårt att bestämma mig, men nu är jag inte så säker längre." //Woody Allen



"Jag ska ta mig levande ut härifrån om jag så dör på kuppen." //Homer Simpson



"Om du någonsin ser mig bli misshandlad av polisen, var snäll och lägg ner videokameran och kom och hjälp mig i stället." //Bobcat Goldthwait



"Varför kan inte bara araberna och judarna sätta sig ner och lösa det här som goda kristna?" //Arthur Balfour



"Avunden är den skugga som framgången kastar." //Robert Lembke



"Svaret på allt är kineserna." //Samhällskunskaps- lärare



"Det är högst osannolikt att något transportmedel för passagerare kan röra sig fortare än 15 km/h" //Thomas Treshold



"Det finns bara två slags kvinnor här i världen. Kvinnor som alltid talar och kvinnor som aldrig tiger." //Oscar Wilde



"Bry dig inte om vad kritikerna säger. Ingen har någonsin rest en staty till minne av en kritiker." //Jean Sibelius



"Om du vill lära känna vägen framför dig - fråga dem som går åt andra hållet!" //Kinesiskt ordspråk



"Jag glömmer aldrig ett ansikte, men i ert fall är jag villig att göra ett undantag." //Groucho Marx



"There comes a time in your life when you realize who matters, who never did, & who always will. So don't worry about the people from your past, because there's a reason why they didn't make it to your future."



"Truth is, everybody is going to hurt you; you just gotta find the ones worth suffering for." //Bob Marley



"When I was 5 years old, my mother always told me that happiness was the key to life. When I went to school, they asked me what I wanted to be when I grew up. I wrote down 'happy'. They told me I didn’t understand the assignment. I told them they didn’t understand life." //John Lennon



Regel: Väck mig på egen risk

Näst sista natten i Varberg; Tydligen hade jag somnat på killarnas vind, och där var det FULLT olagligt att vista sig på kvällstid. Låt mig nu förklara. Jag, Emelie och 6 andra tjejer fick sova bredvid vardagsrummet (uppdelade i 2 rum) och lärarrummet medan resten fick dela på lillvinden (tjejernas) och storvinden (killarnas). Ett par stycken tältade även utomhus. Jag, som var krasslig och rätt så seg på kvällen, hade somnat på stora vinden tillsammans med Johan. Vad jag vaknar av är Emelies "Robert, du borde inte.. Robert seriöst, låt henne sova! Hon är inte ens frisk! Och hon kommer bli skitförbannad" blandat med Robert "Jajaja, det ska nog gå... Annars tar vi till hårdare grejer", ett lyse rätt i ansiktet samtidigt som något försöker dra mig ut från madrassen och ner genom trappan. Jag menar hallo! Gubben är 70 och åker kanonen på Liseberg, v snackar om en skön snubbe! Men att sova på fel plats, det är bara inte acceptabelt? Ni kan nog gissa vem som fick ett utbrott.

Efter att ha lagt sig på vardagsrumsgolvet och mer eller mindre tjurat vid denna brutala väckning gick jag och Emelie in till oss och pratade om ALLT fram till klockan 3. Konstaterade, resonerade.. När vi kom fram till att vi inte skulle orka något nästa dag så somnade vi tillsammans i en liten 70cm-bred säng.

Sista natten i Varberg: Jag hade bestämt mig. Jag skulle ha igen min stund på vinden. Sista natten tillsammans innan vi gick tillbaka till att bara vara vanliga, tråkiga klasskamrater. Lärarna kände nog på sig vad vi tänkte göra (även om de inte förstod att vad vi var villiga att göra) och satt och vaktade i vardagsrummet. Även när de gick in till sig lät de dörrarna stå öppna så att de kunde se och höra vad som pågick utanför. Jag och Emelie satte oss ner för att göra en vup, och efter många förslag höll vi oss till den som fick blo såhär; ut genom våra vänners fönster, upp för en stege och in genom en taklucka. Inte så svårt, eller hur? Detta visade sig vara en DUM ide. Det var bäcksvart utomhus. Lummigt. Man kunde inte se en meter fram. Jag som är mörkrädd i vissa förhållanden (och som var den som hoppade först) bestämde mig bara för att göra det och få fallet ner i mörkret överstökat. Så... Jag tog steget och hoppades att det inte satt någon mördare i buskarna... BANG! Högt var det insåg man snabbt. 2 meter fall, ena foten på ett trappsteg och den andra gled in i en buske. Jo, glömde jag nämna att det regnade? SNORHALT. Lite skrapsår och sådär, men ingen större skada skedd. Vi kom upp på vinden utan några större komplikationer. Frid och fröjd, klockan blev fyra. Det var nu eller aldrig. Antingen stannade vi kvar och blev upptäckta, eller så hittade vi på ett sätt att ta oss tillbaka. Att gå utevägen var ett struket altenativ, det var i princip omöjligt att ta sig in på det sättet igen. Så det blev att gå innevägen. Trappa, hasp, dörr, KNAK, hasp, ut genom köket, KNAK, in i vardagsrummet... Här gällde det att vara tyst. Konstigt nog så gick det... ja, hur brukar det gå när det är kolmörkt och huset knakar som en hel hop snarkande karlar? Lärarna sov bara några meter ifrån oss. Över hela golvet. 2 meter kvar. PANG! De hade flyttat på gungstolen, och mitt knä hade precis prickat in den förbaskat bra. Lite lustigt det där, jag som inte har någon pricksäkerhet överhuvud taget, är så otroligt bra på att träffa saker när det verkligen inte är nödvändigt. Mycket ironiskt. Jag. Fick. Fnatt.. Och lubbade. Över knarrgolvet, på väskor, snubbel... Jag kan svära på att jag hörde Robert vakna.

Meen, eftersom det funkade och vi inte blev upptäckta, så duger detta för mig. Och lärarna kunde inte heller lägga ihop 1 och 1, och trodde väl bara att vi var så trötta för att vi hade svårt att somna om nätterna. Puh!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Min blogg är inte en reklampelare! Var trevlig! Lägg inte energi på försök till att få fler besökare till din egna hemsida. Dessa kommentarer kommer ignoreras totalt och är bara ett slöseri med både din och min tid. Personliga påhopp eller kommentarer som jag anser vara elaka och otrevliga kommer omedelbart tas bort och är därför helt onödiga. Konstruktiv kritik och förslag tas gärna emot.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0