Malmö är ju ändå otroligt vackert. Då menar jag verkligen otroligt vackert. Jag gillar det. Sen det faktum att man börjar asgarva så fort människorna här öppnar munnen är ju bara ett plus. Synd bara att man inte riktigt förstår vad som sägs här omkring, man måste vara otroligt lyhörd för att förstå dessa varelsers läten. Ändå måste jag bara få fråga vad det är för något som är upptryckt så långt upp i röven på alla skåningar som får dem att bli så fly förbannat fientliga mot stockholmare. Är det någon slags stockholm syndrom, eller vad är det jag har missat? Vad har vi gjort? För jag måste medge att jag inte riktigt förstår.
Skämt åsido så finns det ju faktiskt en sanning i detta. Jag tror att alla människor som jag pratat med och som inte själva tagit initiativet att föra en konversation har snäst av och tyddliggjort att jag inte var deras problem. Jag vill nästan tycka att detta är lite smålöjligt. Lite synd. Att man är så otroligt fientliga emot varandra. Fy skäms svenska folket, you've made mama disappointed.
Det finns inget blåmärke under bluppen, jag svär.