Tur i oturen
In i centralhallen, slänga upp skåpet, kötta över till andra sidan skolgården, in mot tekniken och... BAM!
Nä okej, inte bam. Men där, i hallkorridoren satt hela min klass. Efter att jag hade hunnit tappat mitt sudd genom ett litet hål i marken, (HUR stor chans är det liksom?!) sprungit i 2 trappor upp och ner för att hitta det, halkat till, berättat om min påskdröm och muppat lite gräl med arvid så visade det sig i alla fall att Janne inte skulle komma, och att vi fick håltimme. Jag hade alltså kunnat lega hemma och sova, struntat i att stressa med sinnet i frid och ett alarm som inte fungerar.
DET SKA VA GÖTT O LEVA, ANNARS KAN DET KVITTA...